Ny värdfamilj
Jag antar att det är dags för mig att berätta för er vad som har hänt.
I onsdags flyttade jag ut från familjen Gordon och hem till familjen Mauro. Detta efter ett hastigt beslut av YFU, min utbytesorganisation. Katie är alltså inte bara min bästa vän längre, utan också min värdsyster. Jag kan förstå att detta kommer överraska många av er men de senaste månaderna, ja månaderna, har jag inte mått bra hemma hos familjen Gordon på grund av vissa omständigheter. När jag kontaktade YFU i onsdags för att diskutera hur jag mådde gav de mig inget annat val än att flytta ut samma dag. Faktiskt bara tre timmar efter att jag hade ringt dem. Dock har jag fortfarande inte packat alla mina grejer utan det kommer jag göra imorgon (lördag).
Familjen Gordon har varit en underbar familj för mig men efter jul så fungerade det helt enkelt inte längre. Jag känner inget ont gentemot mina gamla värdföräldrar men för att jag skulle kunna må bra mina sista 2.5 månader här i USA så behövde jag flytta. Och jag vet att detta var ett klokt och framförallt rätt beslut av mig och YFU.
Jag hoppas på att jag fortfarande ska kunna ha kontakt med min gamla värdfamilj, något som de också har sagt att de vill och jag hoppas att vi ska kunna vara vänner. Jag kommer sakna familjen Gordon på många sätt och jag hoppas att jag ska kunna träffa dem igen om inte allt för lång tid. Känner att jag inte riktigt vill gå in på varför jag behövde flytta då det är familjen Gordons ensak men jag tror att det även kan vara bra för dem att jag har flyttat.
Dessutom vill jag nämna hur underbara Katies föräldrar har varit under mitt år här, men kanske speciellt den senaste tiden. Utan att fråga tog de in mig direkt och jag känner mig, efter bara 2 dagar, som hemma här. Även YFU tycker jag har gjort ett enormt bra jobb när det kom till att hantera situationen och speciellt min områdesrepresentant Jacque har varit en ängel.
Jag är verkligen ledsen att detta skulle behöva hända, och självklart så önskar jag att så var inte fallet. Men jag behövde tänka på mig själv och mitt eget välbefinnande och att flytta var enda utvägen.
Dessutom vill jag nämna alla mina underbara kompisar som har funnits här för mig till tusen den senaste tiden, både amerikanska och svenska. Det har inte varit lätt för mig. Inte i närheten. Men tack vare flytten, och er, har jag äntligen börjat må bättre igen. Det mörka, svarta i mitt bröst är nästan helt borta och jag vet att jag nu verkligen kommer kunna njuta av mina sista månader här i Farmington Hills.
Tack för allt stöd. Tack alla mina underbara kompisar och framförallt ett tack till mamma och pappa som har låtit mig ta den tid jag behövde till att fatta detta beslut (3 månader nästan!) och som alltid har stöttat mig. Med mail, sms och telefonsamtal.
Jag har fått en nystart i mitt amerikanska liv som jag är något så oerhört tacksam för. Nu kan jag börja må bra igen och skapa mig det år som jag vet att jag borde ha!
Och självklart tack till YFU.
Men framförallt vill jag tacka familjen Mauro. Utan er hade jag aldrig kunnat göra detta.
Nu ska jag bara vara glad tills jag åker hem. Det kan jag (nästan!) lova er!
