mariaiusa

Jag tror att det är dags för mitt sista inlägg. Snart en vecka har jag tillbringat i Sverige och svenskan flyter på helt okej. Har fortfarande svårt att finna orden ibland och jag direktöversätter mycket från engelskan. Mitt år känns både och som en underbar dröm, en alldeles underbar dröm som jag vet att jag kommer få uppleva bitar av igen – genom bloggen, minnen, bilder och genom att jag kommer åka tillbaka.

Idag är jag mer än okej med att var hemma. Lund känns roligt och jag har det så fruktansvärt bra här. Mitt schema har varit fullspäckat sedan jag kom hem och imorgon så måste jag ta tag i mig själv och börja packa upp. Absolut att jag längtar tillbaka till Farmington men jag vet om jag skulle åka dit nu så hade jag saknat Lund minst lika mycket. Som ni kanske förstår så är jag väldigt splittrad mellan två ställen och jag vet att detta år har givit mig ett nytt hem. Jag har ett hem på andra sidan atlanten som väntar på mig en vacker dag.

Men först ska jag gå ut gymnasiet vilket är mitt nya stora projekt. Jag kan erkänna att det ska bli fruktansvärt skönt att gå till skolan av en anledning igen och att känna att det lönar sig att plugga. Men utöver det så är jag så fruktansvärt sugen på att vara klar med gymnasiet.

Mitt år gick så otroligt snabbt och visst önskar jag att jag hade kunnat sakta ner tiden lite. Men samtidigt så vet jag att mitt år var så fruktansvärt speciellt och att jag kan vara stolt över att jag lyckades så bra. Bara att ingen såg mig som en utbytesstudent på skolan utan ”en i gänget” visar hur bra jag passade in. Jag upplevde de saker jag ville uppleva som amerikansk ungdom och på kuppen så lärde jag mig så otroligt mycket om mig själv, om olika kulturer och om andra människor.

Jag vet att jag kommer ha kvar mina vänner i USA, i alla fall de som betyder något, och jag vet att det kommer inte dröja länge tills jag får träffa dem igen.

Idag känner jag mig otroligt tacksam för var jag är i livet. Jag har lärt mig så mycket, jag har fått se så mycket och jag har framförallt vuxit så mycket som person. Livet ligger framför mig och jag vet att det jag vill göra det kan jag göra, bara jag jobbar tillräckligt hårt för det. Jag är excited som jag hade sagt hemma i USA. Jag längtar till varje ny dag för att se vad just den dagen har att föra med sig.

Som jag sa i ett tidigare inlägg, världen är min spelplan och jag är redo att börja spela.

Tack för mig!

(Tack alla som har följt mig under året! Om ni vill ställa frågor eller bara vill höra av sig så antingen kommentera här eller maila mig på    [email protected] , Tack!)