mariaiusa

Hej alla mina läsare! Just nu sitter jag hemma och ugglar lite och rotar runt på det stora nätet. Halvamerikansk tonåring som jag har blivit så plingar min mobil till stup i kvarten på grund av nya sms. Amerikanare älskar att sms, och då menar jag verkligen älskar. Här är det sms var 7e sekund och om man inte svarar snabbt som attans så börjar folk undra om man har gått och dött.

Igår kväll var jag på SAY ANYTHING konsert down town Detroit med Erin, Louisa, Adam, Connor, Anna och Cloé. Konserten var jättebra och vi stannade extra länge för att lyssna på bandet som spelade efter, AVA. Inte lika bra alls dock.

Annars så händer det mycket här i området. Detroit blev rankad som världens farligaste stad här om veckan, en kille blev skjuten två miles från vår skola då killen som sköt trodde att ”offret” skulle spotta på honom. I måndags låste en man in sig i ett klubbhus ca 5 minuter från mitt hus med en massa vapen och vägrade lämna huset. Idag brann ett lägenhetshus ner ca 2 minuter från vart jag bor, troligen är detta kopplat till mannen i klubbhuset… Kul va!?!

Annars då? Imorgon så är det smackdown. Senior killarna mot junior killarna i volleyboll. Jag är coach för seniorkillarna och det ska bli en massa kul! Så i måndags hade vi träning, samt igår. Men då kunde jag inte gå på grund av konserten!

Ikväll blir det nog till att gå ut och köpa glass med Melanie och kanske Michelle! Mysigt!

Ska allt ta och ta bilder på mitt nya hus nu snart.

Puss

Sitter i skolan igen. Verkar som att det ar det enda tillfallet da jag verkligen har tid att skriva! Tankte dra en snabb uppdatering om helgen, som faktiskt var en rolig helg. Fredags efter skolan akte jag till en park med Adam, Vince, Louisa, Helen, Adina, Katie och Danny. Vi tog det lugnt och kastade boll och njot i solen. Kom hem vid 5 och at tidig middag med Mrs. Mauro. Michelle kom och hamtade mig vid halv 6 och vi akte och hamtade upp Danny och sedan vidare till Katie’s lacrosse match. I halvlek for JV lagets match sa dansade varsity laget och det var valdans kul. Efter matchen, som de tyvarr forlorade, akte jag, Helen och Danny till Buffalo Wild Wings med David, Chris, Ben och Rob. Blev utslangda vid halv 11 da Chris och Helen inte var 18. Jag akte hem till Danny for att se pa film med Melanie och Louisa. Var hemma vid 12.15 och somnade snabbt.

Lordagen borjade med att Katie kom in i mitt rum och vi mos lite i min sang. Louisa kom och hamtade mig vid 1 och vi akte och hamtade Erin. Sedan akte vi till Tina’s och satt dar till kanske klockan 4. Vince, Danny, Bob och Jayde kom ocksa. Jag och Melanie akte sedan hem till mig och planerade lite infor nasta helg och sedan kom Danny. Melanie stack och jag och Danny kollade pa film ett tag innan vi akte och hamtade upp Sam. Vi samlade ihop nagra filtar och sedan sa satte vi oss I en park med gitarrer och dar satt vi resten av kvallen. Melanie, Vince, Adam och Mark kom ocksa.

Melanie spenderade natten och de var mysigt. Alldeles forlite somn dock da vi gick och la oss runt 4 vilket jag inte alls ar van vid langre. Katie gosade ocksa ner sig i min sang och det var i alla fall valdigt roligt.

Sondagen borjade hyfsat sent och jag, Melanie, Louisa och Katie akte till Paneras for att plugga lite. Sedan kom Tres dit och han och jag stannade till ca halv 5. Vid 7 stack jag till restaurangen Chili’s med Helen, Michelle och Katie McGraw. Det var valdigt gott men framforallt sa var det mycket trevligt. Var hemma vid halv 9 och da kollade jag och Katie pa film.

Idag ar jag trott och vill mest sova. Ska nog forsoka sova mig igenom 3rd hour. Go Senioritis!

Idag är det den 23 april. Om exakt två månader och 6 dagar så sitter jag på planet på väg hem till Sverige. Det känns sjukt, otroligt men kanske framförallt overkligt. Mitt år har ju knappt börjat!?!

Det är ju nu som jag börjar känna mig hemma. Det är ju nu som jag känner att jag vet vilka som alltid finns här för mig. Det är nu som jag är trygg i mitt amerikanska ungdomsliv.

Jag kan inte tänka mig att jag faktiskt har varit här i snart 9 månader. Att jag inte har sätt min svenska familj på tre kvartal.

Sverige känns både så himla nära och långt bort. Det kommer bli skönt att komma hem absolut, men helt ärligt så vill jag inte. Jag har det så himla bra här just nu. Jag mår bra och solen skiner på mig.

Att flytta gjorde så himla mycket för mig och jag mår helt plötsligt bra igen. Jag orkar ta tag i saker och jag vill faktiskt ibland åka hem. Kan ni tänka er att det kändes så himla konstigt, men framförallt ovant när jag för några dagar sedan kände att det skulle vara skönt att åka hem! Jag kan erkänna att jag njuter. Mitt liv är underbart.

Dagarna bara flyger förbi. Skolan är rolig, efter skolan är rolig, kvällarna är roliga.

Måste jag hem?

Fastän jag vill hem?

Åh vad jag är kluven!

Hur ska det bli att åka hem till Sverige och inte spela spel på min dator varje kväll innan jag går och lägger mig med Katie? Hur ska det bli att inte träffa Mrs. Och Mr. Mauro varje dag? Hur ska det bli att börja cykla igen? Och framförallt, hur ska det bli att börja prata svenska på heltid?

Jag kommer sakna engelskan. Jag vet att det låter konstigt. Men jag kommer verkligen sakna att prata engelska hela tiden. Allt låter ändå så mycket bättre på engelska.

Detta är nog det mest förvirrade inlägget någonsin. Men jag har en hel hög med lyckliga-fjärilar-i-magen-känslor i hela kroppen just nu. Kan inte fatta att det bästa (och även värsta) året i mitt liv snart kommer vara över.

Har någon en pause-knapp att dela med sig av, säg till!

http://www.youtube.com/watch?v=nZt1i1ruK34

Nu har jag 2^nd hour igen och jag passer pa att uppdatera om min vecka. Det ar onsdag och bade imorgon och pa fredag har vi delayed starts. Skont men lite sovmorgon, ar hyfsat jattetrott faktiskt.

Mandags var en helt vanlig dag i skolan. Ar tydligen sa bra i mass media att min larare bad mig att inte beratta allt jag visste/insag nar vi kollade pa en film da hanville att andra elever skulle borja forsoka mer. Kul pa ett satt, jobbigt att jag inte far saga vad jag fattar... Det har i alla fall varit soligt och varmt hela veckan och det ar skont. Efter skolan gick jag till min tennistraning och jag var sur. Jag ar bra mycket forbra for JV och under traningen sa stod jag mest dar och gjorde ingenting. Halften av dem kunde inte ens fa bollen over natet, an mindre att den faktiskt landade pa planen och inte utanfor. Tre personer visste hur man servade, alla andra gjorde nagon halvdan halvserve. Jag fick med andra ord inte sa mycket spelat och kanner att jag inte alls kommer utvecklas. Men lovade att anda spela en match dagen darpa. Det var en dubbelmatch och jag spelade med en tjej som jag aldrig har spelat med tidigare. Detta innebar att ingen av oss viste varandras styrkor eller svagheter och vi spelade inte alls som ett team. Vi forlorade alltsa och jag var inte precis pa toppenhumor. Efter dubbelmatchen spelade jag och tjejen i mitt team en singelmatch for skojs skull.  Vi spelade ett set och jag vann 6-1. Hon ar ocksa en av de basta tjejerna i JV laget... Sa helt arligt, tennis ar jatteroligt men jag kanner faktiskt inte for att fortsatta. Eller jag vet inte, ibland tycker jag att det ar kul. De 5 minuiterna jag far spela och svettas lite under mina 2 timmar av traning ar det kul, men resten av tiden suger det faktiskt. Och jag kanner bara att jag kanske inte ar allt for sugen pa att lagga ner all tid pa det om jag knappt kommer fa spela. Vi far se, ska bestamma mig tills imorgon hade jag tankt.

I alla fall sa efter traningen sa akte jag hem for familjemiddag (maste bara saga att maten hos Katie ar helt otroligt god. Jag kommer vara alldeles for girig nar jag kommer hem till Sverige och bara vilja ha det batsa av det basta till middag varje dag, bara sa du vet mamma!) och sedan akte jag hem till Kylie igen och jobbade pa varat filmprojekt som skulle vara klart idag (Onsdag). I gar efter skolan var det alltsa tennismatch, sedan familjemiddag (supergott igen...) och sedan kom Vince och Adam over och vi kollade pa the red wings game. Detroit vann med 2-0!

Idag ska jag nog leka med Louisa, Melanie och Adam. Vi far se. Borde sova och plugga lite ocksa! Sen ska jag absolut ut och springa i det vackra vadret. Harligt ar livet just nu! Dessutom ska jag borja ta en massa foton for det har jag varit riktigt dalig pa den senaste tiden!

De senaste dagarna har jag mått bra. Helt underbart bra faktiskt. Jag har med lättnad i bröstet kunnat åka hem och känna mig okej med att bara vara hemma. Jag har faktiskt stannat hemma lite extra mycket bara för att det känns så oerhört bra! Jag behövde flytta och jag är så fruktansvärt glad att jag tog steget.

Dessutom har jag blivit med katt. Max heter han och är brandgul och pratar en massa. Max är 11 år gamal och charmig till tusen. Det är alltså Katies katt jag pratar om. Ska försöka ta lite foton på huset så ni kan se hur jag bor.

I fredags efter skolan åkte jag till Tina's med Danny, Louisa, Erin, Adam, Vince och Connor. Vi satt där ganska länge faktiskt och det var supertrevligt. Vid 5 åkte vi till en park där vi träffade Michelle, Rob, Jose och Adina. Vi sparkade boll och pratade tills alla förutom jag, Danny och Louisa stack hem. Vi stannade lite längre och Louisa spelade gitarr och Danny försökte göra så att jag skulle kissa på mig...

Vid halv 7 åkte jag och Danny hem till mig och jag fick övertala honom om att det var okey fastän Katie inte var hemma! Vi kollade på the Gladiator och det var mysigt. Louisa kom och hämtade upp oss vid 9 igen och då åkte vi till en skatepark och jag satt, de andra skatade.

På kvällen Lördag så var det tjejmiddag på J. Alexander for Michelle som har fyllt 18. Det var hur gott och mysigt som helst och vi som var där var; jag, Amanda, Helen, Katie Mc Graw, Meredith, Michelle, Lauren, Chelsea, Shelby och Adina. Vid halv tio var vi hemma hos Michelle igen och hade bon fire. Dit kom också Rob, Jose, Wes, Marco, Chris, Chris, Mitch, Craig, och Katie när hon hade slutat jobba. Hur kul och trevligt som helst var det och jag var hemma vid halv 1.

Idag var jag uppe vid halv 8 för att skriva på ett filmprojekt med en tjej som heter Kylie. Var hemma vid 11 igen och sov ett tag. Nu snart kommer Melanie hit och vi ska ha tjejmys. Katie kommer nog också snart!


Och ännu en gång. Jag mår bra.

Jag antar att det är dags för mig att berätta för er vad som har hänt.

I onsdags flyttade jag ut från familjen Gordon och hem till familjen Mauro. Detta efter ett hastigt beslut av YFU, min utbytesorganisation. Katie är alltså inte bara min bästa vän längre, utan också min värdsyster. Jag kan förstå att detta kommer överraska många av er men de senaste månaderna, ja månaderna, har jag inte mått bra hemma hos familjen Gordon på grund av vissa omständigheter. När jag kontaktade YFU i onsdags för att diskutera hur jag mådde gav de mig inget annat val än att flytta ut samma dag. Faktiskt bara tre timmar efter att jag hade ringt dem. Dock har jag fortfarande inte packat alla mina grejer utan det kommer jag göra imorgon (lördag).

Familjen Gordon har varit en underbar familj för mig men efter jul så fungerade det helt enkelt inte längre. Jag känner inget ont gentemot mina gamla värdföräldrar men för att jag skulle kunna må bra mina sista 2.5 månader här i USA så behövde jag flytta. Och jag vet att detta var ett klokt och framförallt rätt beslut av mig och YFU.

Jag hoppas på att jag fortfarande ska kunna ha kontakt med min gamla värdfamilj, något som de också har sagt att de vill och jag hoppas att vi ska kunna vara vänner. Jag kommer sakna familjen Gordon på många sätt och jag hoppas att jag ska kunna träffa dem igen om inte allt för lång tid. Känner att jag inte riktigt vill gå in på varför jag behövde flytta då det är familjen Gordons ensak men jag tror att det även kan vara bra för dem att jag har flyttat.

Dessutom vill jag nämna hur underbara Katies föräldrar har varit under mitt år här, men kanske speciellt den senaste tiden. Utan att fråga tog de in mig direkt och jag känner mig, efter bara 2 dagar, som hemma här. Även YFU tycker jag har gjort ett enormt bra jobb när det kom till att hantera situationen och speciellt min områdesrepresentant Jacque har varit en ängel.

Jag är verkligen ledsen att detta skulle behöva hända, och självklart så önskar jag att så var inte fallet. Men jag behövde tänka på mig själv och mitt eget välbefinnande och att flytta var enda utvägen.

Dessutom vill jag nämna alla mina underbara kompisar som har funnits här för mig till tusen den senaste tiden, både amerikanska och svenska. Det har inte varit lätt för mig. Inte i närheten. Men tack vare flytten, och er, har jag äntligen börjat må bättre igen. Det mörka, svarta i mitt bröst är nästan helt borta och jag vet att jag nu verkligen kommer kunna njuta av mina sista månader här i Farmington Hills.

Tack för allt stöd. Tack alla mina underbara kompisar och framförallt ett tack till mamma och pappa som har låtit mig ta den tid jag behövde till att fatta detta beslut (3 månader nästan!) och som alltid har stöttat mig. Med mail, sms och telefonsamtal.

Jag har fått en nystart i mitt amerikanska liv som jag är något så oerhört tacksam för. Nu kan jag börja må bra igen och skapa mig det år som jag vet att jag borde ha!

Och självklart tack till YFU.

Men framförallt vill jag tacka familjen Mauro. Utan er hade jag aldrig kunnat göra detta.

Nu ska jag bara vara glad tills jag åker hem. Det kan jag (nästan!) lova er!

Hej igen! Har inte riktigt haft tid att skriva de senaste dagarna och lovar att lagga in ett sammanfattande inlagg snart. Sa fort jag har fatt mitt internett att fungera igen.

Igar (torsdag) var det superfint vader. Ca 25 grader och stralande sol ute. Jag och Helen tog en dag ledigt fran skolan och vid 10 motte vi Katie for att ata lunch pa Cosi. Det var hur gott och mysigt som helst. Sedan behovde Katie aka till skolan och jag och Helen akte runt och fixade saker. Jag handlade bland annat lite nya behovligeter samt kopte fodelsedagspresent till Nichole som fyller ar idag. Vi svangte ocksa forbi Twelve Oaks (the mall) och kollade lite pa klader.

Kom hem vid 3 och sedan tog jag en lang promenad i solen och plaserade mig sedan pa tradacket med min ipod och en cosmopolitan (tidningen da, inte drinken!). Katie kom vid 6 och vi at middag tillsammans. Sedan kom Helen och hamtade mig vid halv 7 och vi akte ner down town for att kolla pa nar Jose, Chris och Andrew spelade med sitt band. Det var kul och vi var hemma igen vid halv 9. Katie kom vid 9 och vi kollade pa The Notebook i mitt rum.

Mysigt.

Idag ar det skola igen. Traning efter skolan idag, sedan ikvall vet jag inte riktigt. Lordag-dag maste jag fixa en massa saker, kommer beratta mer om det senare, och pa kvallen ska vi fira Michelle som fyllde 18 for tva veckor sedan! Maste bara komma ihag att kopa henne nagot fint.

Sondag maste jag skriva en uppsats och ska jobba pa ett filmmanus med tva tjejer fran min 1st hour class.

Just nu sa sitter jag i skolan som ni marker. Blev kord hit redan klockan 7 sa har en halvtimme att branna. Ganska bra dock med tankte pa att jag hade mail att svara pa och aven lite laxor att gora.

Det ar sa himla harligt ute har i Farmington just nu. Soligt, varmt (runt 20 varje dag!) och en massa blad pa traden! Alla har en massa varkanslor i kroppen och jag har kannt mig battre.

Igar efter skolan akte jag hem for att gora lite laxor. Efter en halvtimme var jag sa uttrakad att jag ringde Michelle Mac, en tjej pa tennis teamet. Jag fragade om de hade practice idag och sedan akte jag dar for att prata med coachen igen. Han ville att jag skulle testa att spela redan idag sa jag akte hem, samlade ihop mina saker och sedan akte jag tillbaks till skolan for min forsta tennis practice. I borjan gick det skit, har ju inte spelat pa 3 ar! Men sen borjade det faktiskt sakta komma tillbaka! Det var skitkul och i slutet lat TK (min Coach) mig bara spela med en annan tjej medan de andra i laget fick gora olika ovningar.

Det var hur harligt och varmt som helst och mitt kna gjorde inte allt for ont! Enda grejen ar att jag ar for bra for JV men eftersom jag ar skadad kan de inte ta in mig i Varsity. Dessutom har de redan 3 extra spelare for Varsity. Sa jag tror det kommer bli sa att jag tranar med bade varsity och JV men spelar matcher for JV. Kanns ganska bra da JV inte alls ar lika seriost och jag kommer forhoppningsvis ha storre chans att vinna matcher da!

Efter traningen korde Michelles pappa mig hem till Katie dar jag vantade pa att Katie skulle komma hem. Sedan akte vi till Panera for min kvallsmat och nar jag hade atit upp akte vi och hamtade Helen. Sedan akte vi till restaurangen Chili's dar vi satt i 3 timmar och snackade och snackade och snackade! Helt underbart var det att traffa alla igen och vi hade sa oerhort mycket att snacka om!

Sov hemma hos Katie.

Nu maste jag springa till min forsta lektion!

Ha de!

Jag är skittrött. Jag vill sova men vägrar då imorgon börjar skolan igen och jag vill kunna somna hyfsat rimlig tid ikväll. Idag är jag glad, jag mår bra och allt känns helt okej. Lite jobbigt bara att allt går så upp och ner hela tiden och jag vet att jag borde ta tag i det. Ska verkligen göra det också, så fort Katie, min älskade, älskade vän kommer hem!

Igår var det sol och vackert ute, lite vindigt bara! Började dagen vid 1 då Erin kom och hämtade mig. Vi hade frukost (!) inplanerad på schemat men det blev ju mer lunch på Tina’s. Danny och Louisa var tydligen redan där.

Vid halv 3 åkte vi till Founders park och låg där med filtar i solen och njöt. Sedan såg Danny och Louisa en orange rand i en av filtarna och blev otroligt sugna på sorbetglass. Jag, Louisa och Danny åkte och hämtade upp Anna och hennes pojkvän Mike (?) och vi åkte till en mysig stad sådär 30 minuter bort som heter Birmingham. Där köpte vi alla glass och sedan satt vi på trottoaren och mös. Var hemma i Farmington området runt 5 då vi mötte upp Sara, Dannys ex, på taco bell. Åkte sedan till Blockbuster där de har utförsäljning på alla deras filmer och jag köpte 4 härliga filmer som jag ska gotta mig med!

Sedan hem för familjemiddag (2 dagar i rad!!) med en av min mammas jobbarkompisar. Det var trevligt och gott.

Vid 9 kom Chris Ryba och Rob och hämtade upp mig. Vi åkte till Starbuck där Jose satt. Sedan satt vi bara ute och pratade i lite drygt en timme.

Vid halv 11 blev jag upphämtad av Melanie, Laura och Danny. Vi åkte hem till Louisa där Erin redan befann sig. Sedan spenderades natten där. Tyvärr blev det bara sådär 1 timmes sömn för min del, varav jag håller på att storkna nu.

Men ska titta på en film, skypa med Johanna och senare träffa Louisa, Adam, Melanie, Erin och kanske Vince! Jag är glad!

... Och städa rummet. Just ja.

Min älskade, älskade Katie Mauro. Min ängel i nöden. (jag är lite smått gay.)

Nu ska jag allt ta och öppna upp mig lite för er. Fråga mig inte varför jag väljer att göra det just nu, men det händer i alla fall.

Detta spring break har varit en av de jobbigaste veckorna i hela mitt liv. Jag kan aldrig minnas att jag har mått så här dåligt förut. Hela min bröstkorg är fylld av depression. Det låter konstigt, jag vet, men det är exakt så det känns. Jag vill slita upp mitt bröst, tömma mig själv på all det mörka, tunga och ledsna som finns där inne. Jag vill bara att det ska ut.

I torsdags kväll hade jag en panik attack. Jag låg i min säng och helt plötsligt svartnade allt för mig. Min hals snörde ihop sig, jag kunde inte andas och jag bara grät. Grät i nästan två timmar innan jag äntligen fick tag på Erin som kom och hämtade upp mig.

Detta har aldrig hänt mig tidigare och jag är förvånad över hur min kropp plötsligt reagerade. Berodde gjorde det antagligen på all stress och depression som jag känner just nu.

Jag mår så dåligt ibland att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Helst av allt hade jag velat gräva ner mig, spy på allt som gör ont och bara ta ett djupt andetag och börja om. Men fan att det är svårt. Svårare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Men samtidigt vet jag att jag är lyckligt lottad som har svenska föräldrar som finns där för mig. Både svenska och Amerikanska kompisar som är redo att stötta mig till hundra procent. Som kan ringa mig mitt i natten, komma och hämta mig när jag mår dåligt och bara lyssna på mig. Låta mig luta mig mot deras axel och gråta. Låta lite av det mörka, tunga i mitt bröst slippa ut.

För första gången i mitt liv så längtar jag faktiskt till att skolan ska börja igen. Det ska bli skönt med en struktur i vardagen. Och hur tragiskt är inte det egentligen.

Nej jag ska faktiskt ta och tänka igenom allt och allt och allt sådär tusen gången. Jag ska vrida och vända på allt och fan att jag ska börja må bättre.

2.5 månader kvar. Va glad för fan. För jag har det så jävla roligt här.

Med tanke på att jag har suttit med datorn i knäet fruktansvärt länge nu så får jag faktiskt ta och slänga in ett ointressant inlägg på bloggen. Idag har det varit en fruktansvärt slapp och slö dag. Vaknade vid 12, vilket jag har gjort nästan varenda morgon detta lov, och vid kl 1 blev jag upphämtad av Louisa, Erin och Danny. Vi åkte till Target och shoppade lite och min kära svenska pappa ringde och piggade upp mig en massa! Tack!

Sedan bar det av hem till Danny och vi såg på filmen ”But I’m a cheerleader”. Var hemma vid halv 5 och då väntade familjemiddag. Grillar kyckling och potatismos. Potatismoset gjorde mig lycklig!

Nu sitter jag och ugglar i sängen och velar mellan filmkväll med mig själv eller med Louisa och Danny. Känner att det hade varit skönt att bara vara hemma och jag tror att Danny behöver umgås lite själv med Louisa. Pojken har varit lite grinig på senaste tiden.

Igår gjorde jag nog ingenting speciellt. Eller jag gjorde saker men minns inte vad just nu. Fick panik på kvällen men sådant händer.

Tacka vet jag potatismos i alla fall!